Posts tagged Find Your Way / It Doesn’t Attract

Find Your Way
Musiken till denna låt skrev jag strax efter att jag hade hört låten ”Islands & Shores” av den utmärkta poporkestern Deportees, tidsmässigt blir det alltså någon gång augusti/september 2011. Jag vet inte om det hörs, men om det någonsin hördes så var det möjligtvis då i början.

Texten, i alla fall första delen, kom till tidigare under sommaren 2011, vagt inspirerad av textraden ” I ain’t changed, but I know I ain’t the same” från Wallflowers’ ”One Headlight”, och kanske ännu mer raden ”You can’t go back & see it the way that you saw it then, nobody can” från Jakob Dylan’s “Everybody pays as they go”. Raden om mitt favoritämne, hjärnans kemikalier, är som vanligt inspirerad av/tagen från Of Montreal’s ”Heimdalsgate Like a Promethean Curse”.

Musiken till den texten var precis som denna låten baserad på ackorden/tonerna D och G, men hade en mer Wilco-esque framtoning med lite ”folky-akustisk-gitarr-strumming”. Det blev inget av det, och sedan när Deportees kom med sin briljanta singel återanvändes/återupptogs det hela, men i annan tappning.

Find your way back to where you once came; see if you feel the same.
A place where you belonged, but you couldn’t stay, always on your way.

But you can’t go back in time, & you can’t feel what you felt, everything is distorted by time and the chemicals in your head, I guess they don’t balance that well.

You’ve got to learn how to live with the sighs.
You’ve got to learn ten ways to fake a smile, and smoother you’ll get by.
You might need to find a way to cope with, feeling kind of nine to five.
Twenty four seven ‘til you die.

It Doesn’t Attract
Den här skrev jag sannolikt sommaren eller tidig höst 2011. Jag minns att texten skrev sig själv i mitt huvud när jag försökte somna, och det var för många strofer färdiga för att jag skulle kunna ignorera det, och således gick jag upp och skrev ner det hela på ett papper. Slutdelen kan dock mycket väl tillkommit senare.

Musiken bör ha kommit till dagen efter. Capo på 5:e bandet. Det hela är helt slumpmässigt, inte inspirerat av något speciellt. Texten handlar om att jag aldrig varit kär och mina tankar kring det. Simple as that.

Jag hade under en tid funderat mycket kring att jag ville göra en duett. Det fanns några olika låtar jag valde mellan, men lotten föll till sist på den här. Först hade jag tänkt att artisten Lilja skulle sjunga, men det blev så att jag frågade Amanda Thieme. Jag vet inte varför, båda är väldigt duktiga, men oavsett så blev det väldigt bra.

Why can’t I fall in love with you, well what’re you gonna do?
Not that I would like to, but sometimes I’m looking for the feeling
that everyone seems to be needing, being up close & receiving
something I don’t know where it’s at, but it doesn’t attract.

Nothing beats not being bothered by anyone, anytime.
Nothing beats, but sometimes I find myself looking for the feeling
that everyone seems to be needing, being up close & receiving
something I don’t know where it’s at, but it doesn’t attract

No the feeling is not gone it just never came along, & I’ve been hurting myself screaming come on wake up now, come on wake up now. But most of the time I am satisfied without the feeling that doesn’t attract, it doesn’t attract me.

/Truls

Här är den andra videon till singeln som släpps 7 maj. Mattias Lindh har gjort denna video. Min lägenhet är inspelningsplatsen. Precis som i låten så är Amanda Thieme med. Mattias bror Magnus är den som ligger i soffan i bakgrunden under delar av låten. Good times!

Har du svårt att höra vad jag och Amanda kvider om? Texten lyder som följer:

Why can’t I fall in love with you, well what’re you gonna do?
Not that I would like to, but sometimes I’m looking for the feeling
that everyone seems to be needing, being up close & receiving
something I don’t know where it’s at, but it doesn’t attract.

Nothing beats not being bothered by anyone, anytime.
Nothing beats, but sometimes I find myself looking for the feeling
that everyone seems to be needing, being up close & receiving
something I don’t know where it’s at, but it doesn’t attract

No the feeling is not gone it just never came along, & I’ve been hurting myself screaming come on wake up now, come on wake up now. But most of the time I am satisfied without the feeling that doesn’t attract, it doesn’t attract me.

På måndag (7/5) finns singeln “Find Your Way / It Doesn’t Attract” för lyssning och nedladdning på Spotify, iTunes, Wimp och Amazon.

/Truls

Här kommer en video till första låten på singeln som släpps 7 maj. Alla som undrade hur jag och Danny skulle se ut som fyrhövdade har nu äntligen svaret. Vad mina fyra huvuden och åtta ögon blickar ut mot är dock oklart. Det får tittaren fantisera ihop själv.

Har man svårt att höra vad jag sjunger så lyder texten som följer:

Find your way back to where you once came; see if you feel the same
A place where you belonged, but you couldn’t stay, always on your way

But you can’t go back in time, & you can’t feel what you felt, everything is distorted by time and the chemicals in your head, I guess they don’t balance that well

You’ve got to learn how to live with the sighs
You’ve got to learn ten ways to fake a smile, and smoother you’ll get by
You might need to find a way to cope with, feeling kind of nine to five
Twenty four seven ‘til you die

Senare i veckan kommer en video till den andra låten på singeln som Mattias Lindh har gjort. Videon alltså, låten har ju vi gjort.

/Truls

”Find Your Way / It Doesn’t Attract” heter det kommande alstret av Slow Show som ges ut 7 maj. Omslaget står, precis som för tidigare två singlar, fashionkollektivet och bloggarna Pacemakers för.

Denna gång är det ett foto taget på en konsert, och det ser ut att vara konfettiregn, samt euforisk publik som till viss del har händer uppsträckta medan andra är mer reserverade i sin kroppshållning. Pacemakers kopplade motivet till en specifik punkt i låten ”Find Your Way”, då den så att säga drar igång ordentligt och att det då kändes som på slutet av en grym konsert med total eufori etc.

Båda låtarna handlar på sätt och vis om att hitta sitt eget sätt att hantera livet och sina egenheter på. I en konsertsituation är det väldigt tydligt att folk hanterar situationen olika. En del står längst fram och tjoar och tjimmar medan andra står längre bak, framför mixerbordet och tar in musiken och stämningen på ett mer återhållsamt sätt (i alla fall på ytan). Man är olika. Var och en har hittat, eller utforskar, ett sätt som passar de bra.

www.pacemakers.blogg.se

/Truls